Jag trodde att alla i världen hade övergett min blogg, innan jag går in på kommentarer och ser först då att jag har flera kommentarer som jag inte ens godkänt.
Kul att jag förstör mitt eget liv.

Det slog mig nu när jag satt här hos pappa i min ensamhet, utan musik, utan vänner, att jag alltid får lust att blogga när jag sitter vid denna dator. Tanken har i och för sig slagit mig förut, men jag har avstått från att blogga just pga att jag inte har en enda bild kvar på denhär datan sen den blev virusinfekterad och dog.
Men lösningen ploppade upp i mitt huvud som en räddande ängel alldeles nyss.
Såklart skriver jag ju medan jag sitter hos pappa > sparar inlägget som utkast >
loggar in på min laptop när jag kommer till mamma >
lägger in bilder i inlägget jag skrev här >
 UPPDATERING!
Så smart har jag nog aldrig riktigt varit förut..

Eftersom att inte jag har mycket att skriva om så skriver jag lika gärna om någonting obetydande:

Alla andra i världen har sommarjobb just nu, förutom jag. Jo man tackar att man är lat.
Men jag tjänar in mina pengar på andra sätt än kommunalt, och jag har minsann befunnit mig i skolan några timmar idag och virkat på en present till min systerson. Mycket duktigt av mig kan tyckas, men det är inte alls så jobbigt som det låter..tyck inte synd om mig!
Och tjäna pengar kan man göra fast att man inte stiger upp klockan sju, fem dagar i veckan och jobbar.
Jag kanske inte tjänar 5000, men en liten slant, för nästan inget arbete alls.
Hundvakt och slipa skåp.. DET mina vänner...det är det som GER!

Ha nu ett fortsatt bra liv, tills vi hörs eller syns igen på något sätt.
Dags att förbereda sig för morgondagen!