Hej alla mina små kycklingar!

...Inte kul.

Idag har dagen vart som det vart, och den har vart helt ok. Skolan var helt ok och det mesta har vart helt ok helt enkelt.

Hade matte idag och Hallelujah!! - jag förstod vad jag gjorde! När min bänkkompis fick höra att jag klarade ett tal spred sig ryktet snabbt och hela klassen började jubla. Jublet var enormt! In kom gubbar med håriga, svarta hattar och spelade både trumpet och trummor, samtidigt! Allihopa! Cheerleaders kom in och hejade! "GE MIG ETT Ä!" Ä. "GE MIG ETT N!" N. "GE MIG ETT TLIGEN!" TLIGEN. "VAD BLIR DET?" ÄNTLIGEN! "INGEN HÖRDE!" ÄNTLIGEN! Vilken stämning det var alltså! När min lärare sedan ställde sig på bordet och drog av sig alla kläderna - blev alla tysta en lång stund. Alla funderade.. Vad gör man nu då lixom? Men efter ett tag var det som att alla tänkte samma tanke. KLART ATT HON ÄR GLAD! JESSICA HAR JU LYCKATS MED ANNAT ÄN ATT MISSLYCKAS! Så vi lät henne ha sitt lilla roliga. Hon på bordet och vi andra kände på de håriga, svarta hattarna och var lyckliga över att det till och med finns lite hopp i mig.

Ungefär så hade de kunnat se ut. Fast egentligen var det bara jag som blev glad. Ingen annan brydde sig. Jag som äntligen lyckades med någonting. Trist.

Nu ska jag snart lyssna världens bästa låt och sen sova.
Det är en ny dag imorgon tror jag.

Natti!