Ja, vad ska man säga. Snart är det måndag. Ångesten knackar på dörren som vanligt. Ordet prov ekar i hjärnan, för att jag lixom är så van. Har inte haft ett enda prov denna vecka, förutom de jag missat för två veckor sen, men ändå så har veckan varit plågsam. Den har som kletat sig fram som sirap och aldrig kommit fram till öppningen av flaskan, där den äntligen blir fri. Ett tag. Tills den hamnar i trubbel igen, i degen. Det är ungefär nästa vecka. Just nu är jag sirapen, just i fallet, på väg ner i kletet. Till skolan. Varje fredag slår det mig. Det är snart måndag. Men vad ska man göra? Helgen är inte längre än 3 dagar. 2 egentligen. Så är det och så kommer det förmodligen alltid att vara. Måndagar borde tas bort, eller bli en helgdag. Alla världens människor skulle förmodligen mått bättre. Hur tänkte Gud där? En riktig vilodag -söndag- som förövrigt är en plåga i sig. Också har vi lördag. Uppenbarligen veckans bästa dag, på delad förstaplats med fredag då. På lördag ökar ångesten. Bara en dag kvar, sen landar jag i kletet. Suck!
Nu blev jag aningens deprimerad. The end!

Sitter annars här med igentäppt näsa och får snart ett utbrott av att inte kunna andas in genom den. Som ni förstår, är jag nog förkyld igen.

Annars idag har vi sjungt lucialåtar i skolan idag, haft träning efter skolan, käkat pizza med min pappa och min bror och kollat Idol hos Ita och Sanna. Nu ska jag ta och anstränga mig för att känna smaken av resterna av min pizza.
Men en sak är säker iallafall, trots den deprimerande starten.

~Det har vart fredagsmyyys!~

Ha en fortsatt trevlig kväll. Eller natt.


Träning


Myyys!


Puss (slick) på dig! <3