Rallarcupen är avslutad!

Jag som tänkte skriva så mycket om Rallarcupen och diverse hit och dit, innan helgen, men tiden räckte inte till. Skit i vad jag gjorde på torsdag och allt, men på fredag var det dags för Rallarcupen. Bland det roligaste i världen, med andra ord.

Jag spelade både med länslaget där vi tog brons, och med 'mitt' egna lag Kiruna f(lickor)94. Jag väljer att skriva om mitt egna lag. Here we go!

Matcherna vi spelade.

Alta f94 - Kiruna f94 12-17

Kiruna f94 - Landsås f94-1 18-17

Kiruna f94 - Landsås f94-2   13-8

Kiruna f94 - Strömnäs f94   13-16

Vi vann alltså 3/4 matcher. Landsås 1, Strömnäs och Kiruna hade alla 6 poäng var efter alla spelade matcher, därför avgjordes våran finalplats i Strömnäs och Landsås match. Skulle Strömnäs ha vunnit den matchen, skulle vi var i final, men det blev bara bronsmatch för oss, då Landsås vann. Dem vann även guld i hela Rallarcupen (de laget vi vann över med ett poäng). Vi spelade om brons idag.

Mot Alta. Dem vann vi över med 5 mål i första matchen och skulle då möta dem igen. I början av matchen låg de i ledning med några mål -bollar- som jag säger, men vi tog igen det ganska snabbt då Hedda gjorde ganska många mål om jag inte minns fel. Efter ett tag in i matchens andra halvlek, ledde vi med 3 bollar men Alta tog igen det, precis som vi gjort i början. Det stod 13-13 när det var 14 sekunder kvar av matchen, och vi tilldelas en straff då någon i Alta höll armen runt min hals när jag skulle igenom deras försvar. Liza fick ta den. 14 sekunder kvar, och hon måste lägga den för att vi ska vinna tänkte vi. Hon la den. I högra hörnet. Yes! Tillbaka i försvar igen, då det återstår ungefär 10 sekunder av matchen. Alta skjuter ett skott precis innan slutsignalen, Carro - vår målis, räddade den.. trodde vi.. tills bollen får en slags skruv över hennes huvud och sakta åker in i målet.
14-14.
PIIIIIIIIIIIIIIIIIP.
Slutsignalen går och det står lika. Sudden death - plöstlig död - ska avgöra matchen.
Första målet på 5 minuter vinner. Jaha, upp och spela igen. Första målet alltså. Ingen press eller så.
Vi singlar slant om bollen. Alta får välja gubbe eller det andra. De väljer gubbe, och med härlig otur - får de börja med bollen. Dem passar ett tag, men på något vänster får vi bollen igen. Om dem sköt, och Carro räddade vet jag inte, men vi fick bollen och vi var i anfall. Och samma där.. vi såg till att förlora bollen till det andra laget. Spänning!
Alta skjuter.
Ska dem lägga bollen i mål, eller inte? Carro räddar!
Våran boll igen. Snacka om stämning. En nervös sådan.
Vi har bollen, passar runt ett tag mellan spelare, och när jag sedan får bollen av Sofie från vänster ser jag Rebecka, våran linjespelare i ögonen och någonting händer där. Hon spärrar bort en spelare (så att inte spelaren kan få tag i mig) och där. JUST DÄR - är det nu världens lucka för mig att hoppa in och skjuta. Sagt och gjort. Där hoppar jag in och det är nu jag mot målisen. Hon lyfter på sitt vänstra ben och jag skjuter under den. MÅÅÅÅÅÅÅÅL!
Segern blev vår. Vi tog iallafall brons. Det kunde inte bli mer spännande! Lyckliga vart vi efteråt! :)

Nu fattar jag varför det är värt att förlora 1000 matcher. För att man sen, när det väl gäller, vinner man en spännande match.
Just därför!
Och det bästa av allt:
Vi är oslagbara tillsammans, oavsett om vi förlorar!

Kul om ni kommit ända hit i inlägget utan att dö av all text! Läser du den här texten nu har du överlevt. Som vi i Kiruna gör varje dag efter skolan. Överlever kylan. Grattis!


Plus & minus några stycken :) <3

(som börjat, och andra som slutat)








Kommentarer
Postat av: kadri

rallarcupen ? Första gången jag hör om sånt. Verkar roligt i alla fall.

det måste vara hemskt kallt där uppe. Här tack o låv ingen snö ännu och inte speciellt kallt heller.

2009-11-02 @ 10:45:23
URL: http://livetivillavillekulla.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0