Okej, även fast att jag nästan har bestämt mig om att iallafall lägga in en bild per inlägg minst, så får ni andra - jag syftar på Ita, Mikaela, Tilda, Sanna & ni andra som läser min blogg - gärna säga vad ni tycker. Om ni tycker att jag ska ha många bilder per dag, eller få bilder per dag eller i vissa inlägg inga bilder alls. Jag ska iallafall ha liten storlek på alla. Nu kommer det ju inte bli att jag just ska ha EN bild per inlägg, eller ALLTID minst en bild, men vad tycker ni är roligast? :)

Jaja. Ni lämnar jag dendär diskussionen och ja.. Övergår till min dag. Jag vaknade vid 13 så jag har liite ångest över att hela dagen blir mycket kortare, men det värsta är att jag inte gör någonting åt det. Ändå sitter jag bara här vid min kära data och väntar på att någonting ska hända. Jag tog min iallafall i kragen för ett tag sen och gick och duschade, så nu har jag det färdigt. Sitter här nyduschad och tänker..

Undra vad jag skulle göra utan Ita? Det skulle vara ganska så himla tomt. Det är nämligen så att allt jag vet, vet Ita. Allt som händer i mitt liv berättar jag till Ita och hon gör likadant. Även grejer som ibland är för personliga, berättar vi till varann. Vi har som inga hemligheter för den andra. Och nu efter bara 3-4 dagar saknar jag att prata med henne. Såndär konstig känsla. Det enda vi har sagt till varann sen kvällen i onsdags är.. Ja, jag ringde och berättade att Micke blivit pappa, sen är det inte speciellt mycket mer. Jag hade ju kunna ta upp telefonen här och nu och ringa henne och prata i flera timmar, men jag väljer att inte göra det. Det blir roligare imorn om vi hinner träffas ett tag innan läggdags att berätta om ja..Dagarna som gått. Det är så roligt att varje kväll prata med henne i ca. 30 minuter minst och bara prata på om allt och ingenting. Och det som är härligt med Ita är att jag är 256069 % mig själv. Jag kan göra vad som helst i hennes närhet, jag kan sova hos henne medans hon är vaken. Ibland gör vi ingenting utan bara sitter och har tråkigt, till och med det är kul med henne. Ibland slåss vi och skrattar sedan 10 minuter efter åt det. Ibland slåss vi och vi kan gå och vara sura på varann ett tag, men sen när vi ses blir det bara naturligt att vi börjar skratta eller prata. Oftast. Det är inte så att vi är rädda för att den andra ska vara sur hur länge som helst, utan bråkar när det 'behövs'. Jag tycker nästan att det är nödvändigt att kunna bråka. Ibland kan jag vara sur på någon annan än Ita men ta ut det på henne istället för personen jag egentligen är sur på, för att jag vet att hon ändå kommer stanna kvar, alltid, förevigt :) Det är min kompis de! (:
Världens bästa! <3

Back to business! Här ska nu fixas och donas, sen ska jag göra någonting av mitt liv (:


Bild från igår, när Myra var hög på socker :'D


På g mot Talang, med godispåsen i hörsta hugg! :)


Min fina syster, och min fina systerson/dotter:

Ett tag sen :)


Nu :) <3
Beräknat den 29 juni :)

Föresten är det så synd om mig. Jag har världens jobbigaste hosta och jag har ingen aning om hur jag ska förhindra den. Jag tar Bisolvon, eller vad den nu heter, ungefär tre gånger per dag som man ska, men ändå hostar jag slemmisar hur mycket som helst. 'Tessa sa någonting om honung och någonting annat äckligt, men jag ids inte - det är verkligen för äckligt. Mina hostmeduciner smakar iallafall gott :D Nej, fy på hosta. Det borde inte få finnas.
Hejs